Hej, hur är allt?
Jag skriver till dig nu när du ligger och sover
I det lilla lektältet som jag fick från en vän som ändå tänkt slänga den.

Du älskade att sova i det tältet.
Du har sovit där i två veckor nu och du sover genom hela natten.
Jag vet att du gör det för jag sitter uppe varje natt. Ifall du skulle vakna.

Det är viktigt för mig att jag berättade för dig nu i tidig ålder.
Att jag alltid ger dig en puss medans du sover.
Varje kväll innan jag går och lägger mig.

För precis som du gjorde igår, så vaknade du till när jag gjorde det.
Eller den gången du låtsades sova.
Bara för att du ville se om det var sant.

Jag hoppas att nu när du läser detta.
Så har jag aldrig behövt förklara för dig.
Att jag alltid finns, även när du inte ens är medveten om det.

Att du vet att jag alltid lämnar lampan tänd.


Du har nog haft det tufft.
Och du känner säkert väldigt ofta
Att du är livrädd att göra fel.

Du förstår säkert att alla gör misstag.
Men du är livrädd för att göra saker värre.
Det är mitt fel, för du har sett mina misstag.

Men jag vet att du löser det.
För jag vet att du ser mig hantera mina misstag.
Och jag har gjort dig stark.


För du vet att jag alltid lämnar lampan tänd.
För du vet att jag alltid pussar dig innan jag går och lägger mig.
Även när du inte är medveten om det.




För när du läser detta har du en egen lampa.
Du kan lysa på egen hand.
För jag har lärt dig att famla i mörker.


För att hålla lampan tänd.