En liten pojke
på kanske två
släppte sin mamma,
sprang till mig

på ett leende,

omfamnade mina knän
såg upp i mina ögon
uppmärksamt

med ett uttryck jag kände igen
som min mors;
med min mors leende;

min mor som avlidit två år innan,
vid 95 års ålder

Är det möjligt
att denne pojkvasker varit min mor,
och fortfarande upplevde stämningar
och reminiscenser
från det livet;
erinrade sig sin yngste son,
vid åsynen av honom
i folksamlingen vid valborgsmässoelden;

ett nytt liv
på väg ur ett gammalt

fullt av kärlek
i vilket fall som helst