Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag var ditt urverk

När oändligheten försvinner ur mitt sinne, är jag inte femton längre. När verkligheten kommer ikapp försvinner det yttre, det leende, det falska liv jag utspeglar. När kulorna springer ikapp, och vilsenheten tar över, leker jag lekar om förevigt lidande i ett inre där spöken och andra värdelösa oeniga kreatur inhalerar den luft som var ment för dig, för oss.



Vi är inte oss. Jag är inte du, du är definitivt inte jag. Vi är ingen och du är än mindre. När döden slår i sina instrument kommer jag skratta och vanhedra ditt verkliga konstverk. Jag är döden, jag är livet och jag är det alla andra människor kallar för verklighet.



Du ser mig som en gud i dina förtrogna, vanhedrade och förlöjliga ögon. Jag förtäljer dig en sak, sköka, jag är ingen, jag var ingen och kommer förbli ingen. Jag är det ni vidriga kräk kalla för värdelös, jag är det ni kräk spottar på, jag är det avskum som överlever. Jag står över dig, över mig och över er. Jag är den som ställer mig upp när glöden har slocknat, jag är kackerlackan i ditt paradis, jag är det som fortsätter. Tid.




Fri vers av Vemodet
Läst 334 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-02-28 01:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vemodet