Jag såg så mycket hopp i vårens första regn
Som får snön att sakta sjunka undan
Men för mig kommer våren först på riktigt
Då jag kan gå på stranden och söka glasskärvor
Som under snö och is slipats till lena konstverk
Fråga mig inte varför glasskärvorna ger mig vår
För det kommer jag nog aldrig kunna förklara
Utan det enda jag vet med säkerhet är att de gör det
Och att varje slipad skärva fyller mig med lugn
Ty i dess vackra fasta men samtidigt sköra yta
Finner jag en likhet med mitt eget liv
Så nu längtar jag till glasskärvornas strand