Rexroth har satt en spik i dörren.
Detta framkallar gråt.
Ni undrar inte och jag säger därför ingenting. 

Sneda hudar spända
mellan klockans visare
- en korsfästelse i tiden. 

Horisonten rinner ut sitt kaffe över borden.
Ögonen som försöker omfatta
flackar av oändlighet. 

Mindre saker som går att ha i byxfickorna:
knappar, små trådrullar,
tändsticksaskar och kartor över storstäder. 

En skata startar morgonen innan morgonen.
Nyckeln är svartvit och ger sig inte
förrän världen vridits rätt och molnen.