Det mitt psyke prioriterar, är mitt matmissbruk. Jag har många tankar om mig och mitt matmissbruk. Eller är det mina tankar, som har tankarna på mig? Jag är bara behållaren, för alla tankar, förnimmelser från det förflutna!
Jag kommer att skriva dagbok här på poeter, om mitt matmissbruk, som från matens sida, är ett slags maktmissbruk, men det kan det väl inte vara? Det är ju bara människor, som kan vara maktmissbrukare. Eller? Eller ? Jag visar min kraft över maten. Jag kan visst motstå den, Och nej. Det kunde jag inte.

Mina inlärda beteenden styr så klart.
Nu ska jag försöka kartlägga dem.
Det känns så avgjort, när man ska berätta om sina beteenden, avgjort, för att man bestämt sig för ett nytt liv. Utan matmissbruk.
Men hur ska det gå till?
Jag har ju inte kartlagt mina beteenden, och tankar om mat. Än.
Det där än, som pockar på!
Som inte har hänt än.
Och jag märker att mina tankar går åt det dömande hållet.

Tanke 1; Du är inte hungrig, men du äter frukost ifall du blir hungrig.
Tanke 2; Jag måste äta upp all maten, annars måste jag slänga, och det vore onödigt.
Tanke 3; Jag sätter mig framför tv-n, det är mysigt att äta framför tv-n.
Tanke 4; Jag börjar bli mätt, men jag måste äta upp, för tänk om jag blir hungrig igen.
Tanke 5; Varför måste jag göra något? När jag var liten , tog min mamma hand om mig.
Tanke 6; Alla mina tankar om mat signalerar katastrof, men när jag väl börjar äta så...
Tanke 7; Jag tänker på mat hela tiden.
Tanke 8; Jag kan inte göra något i hemmet, när jag tänker och äter mat hela tiden.
Tanke 9; Jag måste lyssna mer på min kropp, när den säger att den mår dåligt för att jag är matmissbrukare, och bara äter socker, mjölmat, och veteprodukter, så måste jag lyssna, varför gör jag inte det?
Tanke 10; Jag måste lyssna mer på min kropp, för att jag är överätare. När den säger att jag måste tagga ner med maten, så borde jag lyssna.
Tanke 11; Den sista i raden. Min mage , jag går på toa, gör nummer 2, och det måste väl ändå vara ett friskhetstecken?