När nålen möter venen är det någon annans hand som stasar min arm och hela våra självbilder kommer bli något nytt nu och det blöder vi alla tre för. Inte trodde jag någon som är så försiktig som du är kunde skada någon som du nu gjort. Med ett kryss i din nacke och ett lasersikte i pannan sätter du kniven i ryggen på hela den hederfulla kultur du och dina skapat och brutalt fostrat i denna fördömda stad så många år. Beroenden är för alltid beroenden från den dagen vi föddes till dagen vi kommer somna en sista gång, och ingen av oss kommer ta sig ifrån det, det känner alla som en gång känt famnen man landar i när beroendet får stillas, och lögnerna som säger att det går att sluta är det konstanta samtalsämnet runt bordet. Jag sluter mig för allt och alla och lyssnar just nu endast på ord som kommer från mig själv eller de som kan se igenom den pansarbunker jag byggt in mig i. Med hakan mot knäna ber jag om ursäkt för att jag är så ung, ber om ursäkt för att ni är så mycket äldre och jag ber om ursäkt för att era skrumpna, sönderknarkade hjärtan krossas när jag berättar min korta men intensiva historia. Döljer inget längre utom de människor som skadat mig, för dagar som dessa har jag nästan börjat undra om jag förtjänade att bli sönderplockad av alla de jag en gång mötte och kanske än idag möter som bot för alla som gråtit över hur jag lekt med allt jag kommer i kontakt med. Men ursäktar min feghet med att jag aldrig kommer bli något större än vad jag kan och aldrig kommer göra något annat än vad jag vill. Jag slutar upp vaken inatt igen, med er jag vill kalla vänner, för jag förmår inte att vakna upp en morgon till i samma trubbel och stress. Jag ser i era morgonröda ögon att ni känner detsamma och vill bara skona er från mitt förfall som ni fått smaka på. Efter alla dessa nätter tätt ihop ser jag inte ens om du utnyttjar mig eller om du vill vara med mig. Men jag ber för dig att du vill fortsätta kämpa för att ta dig hem för du är något mer än mig. Jag ber till någon eller något som lyssnar, att jag endast är ett objekt för dig för om du ser mig kommer jag fördärva dig i min charm, manipulera dig till en cell eller se till att du kommer visa dig värst när jag sakta sänker dig levande ner i graven. Så många kommer leva efter mig när jag nu slutat drömma, för varken i sömnen eller framtiden ser jag något annat än tomhet och jag ber om ursäkt från djupet av det som finns kvar av mitt hjärta att jag tvingar er att vara passiva åskådare åt något så medvetet själviskt som mitt val av adrenalin framför förnuft men vill aldrig ångra något trots alla jag sårat för jag har fått lära mig se alla ord jag aldrig hörde när jag tittade bort. Han som drog kokain och jobbade på frivården sa det som jag aldrig sagt en tidig lördagmorgon med exskt de ord som ekat i mig så länge att jag nästan glömt bort dem. ”Det han skulle vilja mest var att du blev ren” och han gnuggade kokainet från näsan. ”Men döda människor vill ingenting” sa jag när jag tänt spliffen och jag kunde inte ens då skjuta mig ur mitt eget pansarskal med något tänkbart vapen trots att jag tittade honom i ögonen och tystnaden blev något så ärligt för de som satt runt bordet då och hörde detta och jag kände hur de sörjde en sekund att jag både kan förstå och acceptera något så brutalt likgiltigt som den sorg och den respekt gatorna matat oss med. Och jag skämdes för första gången precis just då över hur förstörd jag blivit av mitt liv och förstod för första gången precis just då att jag vill dö precis som han som hämtade upp mig från mig själv och kastade tillbaka mig igen.