Väggarna drömmer
om himlen av blankt järn
explosionerna, slaggen, de tunna lamellerna
doften av fuktig vitmossa
vi hukar under paraplyer av stråkar
de kan inte skydda oss, inte hålla undan
bruset bakom pannbenet, den gnisslande sorgen
fönsterrutornas skallrande i vinden
vi går mosstunga branter ner mot bäcken
spår i leran, de syrliga barren
huset reser sig som ett djur ur grönskan
ruskar på det nyvakna taket