Dessa inklistrade sidor. Lager på lager. 

Har du spillt något över en bok frågade 

han halvt jäspandes och så där höll de på 

huvudrätten, desserten någon timme

senare, dags att gå. Hennes trassels

vardaglighet utlagd likt kortfilmer. I

lokalens trendiga spotlight små flygfän 

genom hans öra, återställde ordningen 

i hjärnans skikt och dess förbindelser. 

Kommentarerna översatta till den 

människa hon önskat. Hennes skratts

ekande, fingrarna, blicken, kroppens 

närmanden. 

Konsten, granne med gud men tröttheten 

i dessa radbrytningar, skiften mellan 

verklighet och dröm, ja själva essensen 

uttömd.  På sikt alltid frukostbilder, 

tvivel, gaska upp lådor. 

Det djur ni saknar ska jag bli nu och de rätta 

tonernas viol ska ge dig så mycket sol

sken att du faller faller ljudlöst bort 

intonad mot himlens spegel att det knappast 

syns att jag finns där