Melodiöst klingar
Vårens intåg
Den har sin signatur
Sin unika påverkan

Den kommer varje år
Med små tydliga tecken
Likt en blomma
Sprungen ur asfalt
Tvingar den sig fram
Sakta men säkert

Med små tecken
För oss att tolka

Kanske en oväntad solstråle
Genom en springa i fönsterkarmen

En plötslig
kortärmad tröja som plockas fram ur en garderob

Lekfulla barn
Med spring i benen på ängarna

Nöjesfältet som slår upp sina portar

En uteservering
Om än med filtar

Ärgade statyer som plötsligt skiner i all sin prakt

Trädkronor som får färg

Och sist men inte minst
Mungipor som ler ett tidlöst och välbekant
leende för just
ingenting alls