De vilsna människorna ser sig själv som på TV

Ser ytan men inget mer

Ser på alla andra

som om det var en annan kanal

Men ändå!

Så lever de livet på ytan av livet,

som en guppande båt på ett oändligt hav

Aldrig en tanke på

var tankarna kommer ifrån,

vem som sänder bilderna till TV;n

När ytan har blivit verkligheten,

finns inget annat

Bilden måste krossas!

Som det rytmiska ljudet av trumman

gör vid en trumresa,

Detta för att ett verkligt liv ska kunna upplevas

Inte bara med ögonen,

också med hjärtat,känslan

och med minnet av alla bortträngda minnen

Bara då kan livet bli fullödigt 

Som det var tänkt

Redan från början

Istället för denna lek,

på istäcket av

Det oändliga havet

Som är liv