Tillbakablicken är alltid
rosaskimrande
varje detalj är
skulpterad
kontrasten från nu
när allt det oklara är en del av helheten


han
spelar musik
öppnar fönstret
röker
vi ligger nakna och jag är
någon annan

Vietnam blev en saga
en jag aldrig kan berätta för min framtida man,
mina barn
och ingen vän jag berättar för kommer
riktigt förstå det
hans fingrar spelar piano på mina lår
ögon så stora, de glittrar som bara
förtrollade ögon kan
vi hånglar på stranden,
I trappan,
vi duschar tillsammans,
vi gör allt och jag vet ingenting
det är inte bara språket

Romantiseringen
kulturskillnader
hela mitt liv har jag hört sagor om de oövervinnerliga amerikanerna
nu svettas han över mig
och jag försöker förtvivlat få den här sagan
att aldrig aldrig vända blad


jag är plågsamt medveten
om att var vi än slutar
så kommer inget vara lika bra som nu