det är nog då som skalet
blir trångt, flagar och skrynklas
betydelselöst

och kärnan växer
stor och tung; stark
forcerar

det uppbyggda,
det omsorgsfullt skapade, alla 
plattformer

rasar i striden, i
kriget; i oron
infernot

och kärnan är hotfull,
men så bar och så naken, så
allena i saknad

och det är nog då, ja
det är nog då som
tårar ska flöda

i forsar så vilda och 
asfalt ska sprängas av
maskrosens hopp