Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - Vajandevårar



Så dog den första dagen född i maj
men kunde andra annorlunda ana
fast vimpeln under färgers fallna fana
var handlöst hissad svart och halvt på svaj.

Och kallad fram till kant av kustens kaj
jag sattes matt mot vattenvidd att spana
vid vikens horisonter likadana
och över rygg gick flaggans vita vaj.

I sjok var sjöars gråa råoktober
där silver slöts kring flaggans frostsigill
och isen lades blå till disdecember.
Att brytas brun i ömma ögonglober
åt våtnadsvår till sista kvistapril
där fanan brann i brasors röda ember.



















Bunden vers (Sonett) av anathema VIP
Läst 150 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-05 21:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP