Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är. Bipolär.

 

Jag ligger i sängen på mitt rum och tittar på Herrarnas fristil 50 km VM i Lahtis. OK det är imponerande. Men ingenting jämfört med jag och min älskade Far, stålmannen Ingo. En genomsnäll man som piskade mig i skidspåren från att jag var 5 år gammal. 10 år senare utlyste han ett 500-kmlopp i Karslundsskogen. 100 varv på femmans slinga. 15 personer ställde upp. Jag och farsan gick ut stenhårt och höll tempot rakt igenom hela loppet. Medtävlarna låg mest och slarvade i skogen, helt utslagna. Men vi var aldrig nedlåtande eller stöddiga.
Följande sommar, den stekheta, sprang vi från Örebro till Luleå tur och tur, nonstop. Sen deppade vi. Livet var för lätt. Då bestämde Far att vi skulle vindsurfa till Gibraltar. Kommande vinter. Det var väl ingenting. Då började vi istället supa och knarka, flumma till härlig musik. Det svåra var att sluta.
Sen började vi med friklättring. Vi besteg lätt World Trade Center. Livet var trist. So fucking boring. Vi gick ner i en djup och tung depression. Farsan klev in i gränspsykosens zon och blev konstig. Jag satsade på att bli författare. Fick ut en bok, som sålde i 75 miljoner ex. Då fick jag ett maniskt psykotiskt sammanbrott. Far tog livet av sig, och jag ligger på avdelning 8 rättspsyk Örebro. Fick en blackout och tuttade eld på Rådhuset, som brann ned. Inga personskador. Jag är bipolär.
Äntligen fått diagnos och lithium. Läser Dostojevskijs Brott och straff. Får bra vård. Godhet i luften. Ska gå till rökkuren och ta en Cigarett.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 178 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-03-06 13:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP