långsamt långsamt reste jag mig ur avgrundens djup
bit för bit bygde jag upp det jag som jag ville vara
jag blev stark jag blev fri
jag blev glad jag blev ny

den lugna
den harmoniska
den omtänksamma
den friska

den glada
den jordnära
den öppna
den vågade

allt det jag är bakom en fasad mot andra
fasaden togs bort
det inre kom fram
ett nytt strålande skinande jag

så mötte jag mannen jag drömt om
så blev jag förälskad och kär

det fria jaget byttes mot det fria viet
anpassning till varandra
tillsammans är vi oslagbara
min älskade som finns med mig i vågor och vind

våra och varandras barn
anpassning till det stora
nya idéer om vardagsrutin
nya humör och annan kompetens

min harmoni sattes på spel
mitt lugn byttes mot stress
min tålmodighet och omtänksamhet brast
mitt jag blev åter en mask

den värld och det jag
som jag så sakta byggt upp
spricker från kanten
nu står jag på branten

min älskade står ännu vid min sida
men ser bara på
han ser hur det brister
jag ser avgrundens djup

snart snart snart faller jag ner
jag vet att den här gången
när min värld rasar samman
då är jag förlorad
föralltid borta

jag orkar inte ett avgrundsdjup till...