När Dante och hans "musa"
Beatrice Portinari 1266-1290
möttes första gången,
mötte de båda sina livs kärlekar.

Dante var nio och Beatrice åtta.

Vad denna kärlek avsåg
var den ultimata sinnebilden
av sann kärlek
utan förledande sexuell åtrå
som kan förväxlas med kärlek.

Denna sorts ömtåliga kärlek
"Amor amicitiae"
satt i själen och hjärtat,
och stannade där livet ut.

När så Dante vid vuxen ålder
började visa
intresse för en annan dam,
bröt Beatrice kontakten
och blev istället
bortgift med en annan man,
men dog ung innan 25.

Den ouppnåeliga kärlekens
kränkbarhet
av den erotiska kärlekens
tillfälliga salighet,
blir till den ofullbordade
kärlekens omöjlighet,
som alltsedan antiken
besjungits av ädla diktare
och Barder,
som mest utopisk fantasi.

*