Jag hade inte riktigt koll på vart den egentligen var på väg, men den dråsade plötsligt ner från skyn en tidig morgon och störtlandade här på våra marker i Bohuslän och plöjde upp en försvarlig del av det vi kallar vår Midsommaräng.

Märkligt nog fattade inte planet eld - även om det rök en del från vraket.
Jag hade suttit vid mitt morgonkaffe, när detta märkliga utspelade sig framför mina blott halvvakna ögon.
"Annika!" ropade jag inåt sovrummet. "Det är inte kokt! Men en jumbojet har brakat ner över Midsommarängen och plöjt upp potatislandet. Kom ut och se!"

"Finns det några skadade?" var det första hon frågade, när hon yrvaken kom fram till fönstret.
"Ser man någon människa?"
Vi spanade men kunde inte se några rörelser.
"Det är bäst vi sätter på lite kaffe. Och tar fram whisky. Och första förband" fortsatte min hustru.
"Och så är det väl bäst att vi ringer ettetttvå!"

Det gick någon minut utan att något hände. Sen började människor strömma ut från vraket. En nödtrappa hade fällts ner. Förvirrade resenärer flockade sig runt jumbovraket.
"Come here!" ropade vi och vinkade.
"Coffea is ready. Anybody hurt?"

Det blev lite trångt hos oss. Lyckligtvis hade planet inte varit fullsatt, så vi lyckades på något sätt manövrera in haveristerna i vår stuga. Det plåster och förband vi hade hemma räckte faktiskt också för att hjälpa de ytterst få som var skadade.
"It's a miracle!" var det någon som sa.
"We're saved!"
Och så var det ju. Ett mirakel.

Nu visade det sig att planet hade varit på väg till en fredskonferens i Oslo. Något hade gått fel med flighten och nödlandningen blev räddningen.
Åt vraket var inte mycket att göra just nu - och det skulle förstås bli ett omfattande arbete att senare avlägsna det från platsen.
Men konferensen kunde faktiskt hållas här på våra marker!
Utomhus.

Det fanns gott om tolkar bland passagerarna och nu kunde min hustru och jag tala till konferensdeltagarna på svenska. Min hustru sa:
"Vädret är vackert. Låt oss konferera utomhus, i naturen. Där är fridfullt. Och medan ni löser civilisationers fredsproblem far min make och jag iväg och beställer catering. Så håller vi en brakfest sedan här till fredens ära, när ni blivit klara. Och, upplysningsvis, har vi bastu nere vid sjön och några båtar ligger vid bryggan...
"Och så avbeställde vi Räddningstjänsten. Den behövdes ju inte. Och de hade dessutom annat att göra".

Ett glatt mummel hördes bland konferensdeltagarna, när vi så lämnade huset, hustru och jag, för att dra till tätorten att därstädes beställa mat och vin till tidernas fredskalas.