Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag inser att detta är en vanlig känsla hos många människor, vi tror att vi är ensam att känna så här, men när vi vågar börja prata om det så upptäcker man att man inte är ensam!


Vem gömmer jag mig för?

Vem gömmer jag mig för?

Varför vågar jag inte ge mig hän?

Vad är jag rädd för?

Varföt tvivlar jag på mina egna förmågor?

Varför är jag inte i nuet?

Vad flyr jag ifrån?

-Jag gömmer mig därför att jag skäms för min oförmåga att vara bra på något,tänk om någon kommer på att jag inte kan något!

-Jag vågar inte ge mig hän och släppa kontrollen och blomma ut,vara lite wild and crazy,för tänk om någon tycker att jag är löjlig!

-Jag är rädd för att bli ensam! Att ingen vill vara med mig!

-Jag tycker att jag är oduglig och jag vågar inte prova nya saker för att jag är rädd att upptäcka att det finns fler saker som jag inte kan!

-Jag är inte i nuet för jag är alltid på väg,måste planera vardagen,rädd att missa något viktigt,glömma bort att jag har saker att göra. Men framförallt om jag inte är i nuet,så behöver jag inte känna efter och upptäcka att jag är ledsen,orolig,känner skuld,känner mig otillräcklig osv.

-Jag flyr från mig själv och mina egna tankar och känslor!




Fri vers av annelie eriksson VIP
Läst 133 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-11-20 12:34



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Bra självreflektioner. Alldeles för lite av sånt i poeternas värld där förklaringen på ensamhet och kärlekslöshet mestadels läggs utanför jaget.

Och från början kommer det inte från jaget utan från ett du utanför jaget.

Sök ! Det finns en orsak till lidandet.
2021-03-16

  Stisse
Välformulerat. Att möta mörkret och det som krymper oss kan vara ett sätt att komma närmare sinnesfrid.
2020-11-21

  Uråldrig
Igenkänning, säkert för fler.
Tvivel som du satt på pränt och besvarat.
Ja... Vad ska man göra?
2020-11-20

  Solstrale VIP
Bra skrivet om den inre kampen!
2020-11-20
  > Nästa text
< Föregående

annelie eriksson VIP