Han ingav respekt.
Han hade ett lugn hos sig.
Han var en sådan människa
som man gärna velat sitta ner
och prata med.

Han var gift med en kvinna
som utstrålade trygghet och mognad.

Det var ett vanligt par,
jag tror de var i 40-årsåldern.

Mannen var kortväxt, rullstolsburen
och han var i behov av assistans för
att kunna leva.

Mannen hade inte den minsta
antydan i sin utstrålning som
visade att han var handikappad.

Var han ens handikappad?



Jag borde ha frågat honom
var han fått den där tryggheten ifrån.

Hans fru var en vanlig tjej
som blivit förälskad i en ovanligt
mogen man.

Den här texten borde aldrig behöva
skrivas.