I Utkanten Av Medvetandets
Vidvinkellins Dansar
Tiotusen Bländande Vålnader
I Skimrande Kobolt
Och Febriga Drömmar
Som

I Tystnadens Periferi
Blir Till Ett Dovt Muller
Av Miljoner Marors Vilda Ritt
Beväpnade Med
Din Egen Hemliga Pandoras
Ask

Att Driva Dig Över Varje Gräns
Du Dragit Mellan Dig Själv
Och Den Verklighet Som
Skrämmer Livet Ur Dig
Varje Natt Och Varje Dag
Du

Vaknar Mitt I Molnens
Maskeradbal
Klädd I Blodröd Sammet
Och Dansar
Med Vinden Utanför Fönstret
Som


Öppnas Mot Drömmarnas
Avgrundsdjup
Tystnadens Obarmhärtigt
Bedövande Larm
Och Statiska Galenskap
Din

Egen Vildmarks Ödslighet
Bränd Till Aska
Till Oigenkännlighet Utan
Karta Eller Mål
Går Du Vilse Varje Natt
Med

Lockande Sireners Röster
Löften Om Liv
Och Ohämmad Njutning
Utan Förlamande
Tvekan Eller Konsekvenser
Men

Deras Löften är Sand Som
Vinden I Ditt Hår
Och Röken Som Stiger Upp
Från Cigaretten
Mellan Dina Torra Läppar