Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag känner dig, depression!

Känner du mig? Om inte vad gör du inuti min kropp. Vad är det du vill ta ifrån mig om jag inte är värd något enligt dig? Du ger mig en tyngd som få kan bära men ändå har jag bärt din tyngd genom eld och vatten. Jag känner dig så väl hur kan jag göra det? Vem är du vad är du. Kan du lämna min kropp eller är du fast? Gå ut snälla...snälla. Jag menar nästan vad jag säger. Jag vill att du lämnar men jag vill se min historia. Jag vill se och berätta. Jag vill att du blir min vän kära depression, jag vill att du ger mig styrkan, jag vill att du stoppar mina demoner från att skada mig. Jag måste klara mig min röst är inte hörd än. Jag vill ha dig vid min sida fast inte som en demon över axeln utan som en ängel i min hand. Det behöver inte vara exakt varje dag men du har makten att ändra dig. Hur kunde du få in mig i denna mörker när inte så mycket hade hänt, när det äntligen blev bättre. Varför drog du in mig när du skulle dra ut mig ur denna mörker. Haha du svek mig precis som de jag älskatt förr du svek mig när jag behövde dig som mest. Vi gick tillsammans tills du blev totalt trött på mig så du valde att få in mig i ditt mörka hål. Vänta?! Du vill inte lämna mig. Men om jag älskar dig berätta stannar du verkligen kvar?




Övriga genrer av nollnollan87
Läst 35 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-03-07 20:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

nollnollan87