i stormen hade Någon tänt en lykta

en inbjudan till förtryckta och förryckta

i stormen drogs jag till dess vackra ljus

jag var en mask, en krake och en lus

och tyngd av synd jag sjönk vid korsets kulle

jag hade inte levt såsom jag skulle

men där fanns nåd för dömd och ångerfull

och frälsning för försoningsblodets skull

LARZ GUSTAFSSON 8/3 2019