Dysmorfofob, en fel i ytors tid,
en folkfiende bränd och lyckförtryckt,
en ensamvarg så arg och oomtyckt,
en livomgiven skymd för skönhetsnid.

Jag stapplar stad i bytets lytesstrid
men rinner gators rännor lemmaryckt
och flyr från flärdefolket hemmalyckt
att gömma felgestalt från världen vid.

Skönt skyller skam att liv tillkortakom
på födselnöd, jag levde lyckligt om
man bara skulle skapats annorlunda.

Det tycks mig lycka, stolt stå utan fel,
att andra klandra, tärd är arvedel
att gräva gravens stup och djup begrunda.