flugan finns inte där av mening
enbart för att irritera
och bryta alla räta linjer
som formas fint till nyfödda cirklar

så ofta jag sträckt ut min hand
med hopp att du ska nå mina fingertoppar
och ändå drunknat i ensamhetens dvala

sluta för helvete tycka synd om mänskligheten
när du i samma nötköttstugga spottar ut
det enda riktiga som borde ha sagts
när alla andra bara skrek ut sin korrekta fragma

kärlek kommer
kärlek går
kyssar som slemaktigt fördelas
till de som aldrig får

har slutat nervärdera det som inte längre kan falla
men förstår att inget egentligen hittar hem
det är bara sökandet som är meningen med andetaget

så nu låter jag förlusten brinna upp
vänder ryggen till det underbara som lockar
bara för att få känna en endaste gång

hur det känns att leva utan motgång