Jag försluter dina sår med lönnlövsstjälkar
bladens nerver i handflatan
en tunn duk fuktad med fågelblod
fingrar som sömlöst övergår i klor
och jag lockar dem till oss
nattvarelser, drömväktare
allt vi villigt förlorat;
mot varandra blir vi
avgrunder, sjok av glömska
vår hud mot den andras nöts och formas
och jag låter dig gå
med ärr av bark, med skuggor i ögonen
jag har inte förstört något
vi hade
ingenting