Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

OCH JAG FÖRAKTADE MIG

 

Orden föll över mig

avskjutna giftpilar

träffade målet

 

ekade i stenlagd gång

obekanta lyssnade

på höga tonläget

 

värdelös var jag

gjorde inte 

som du ville

 

jag skrek inuti

men höll tyst

orden skar i höljet

 

du fick mig

att gå tillbaka

till barndomen

 

en ökenvandring

i hårda ord

kryddade med våld

 

tårar vältrade sig

över ögonkanten

rann utmed kinderna

 

medan andra såg på

 

ändå satt jag kvar

som det kuvade barn

jag en gång var

 

och jag föraktade mig




Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 548 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2019-03-11 18:17



Bookmark and Share


  Fulbergarn
Svarta hålet kallar jag det för, inte roligt när man kommer dit igen!
2019-03-14

  AiA Maria den fria
Ödmjuk inför ditt öppna hjärta

Tack för ditt ljus!
2019-03-13

    ej medlem längre
Du skriver så det känns i varje del av hjärtat. Det barn vi en gång var har vi alla inom oss.
2019-03-12

  Niliboy
Ja, mobbning är inget man glömmer så lätt, har själv erfarenhet också i vuxen ålder! Fint berättat!
2019-03-12

  Poeten Salvador VIP
Det är lätt att rikta ilska mot andra mot sig själv istället
2019-03-12

  Rise Little One
Starka minnen om det onda gör sig påminda gång på gång.
2019-03-12

  Blomma-Stjärna VIP
en starkt berörande genomgång om hur självförakt kan födas och återfödas - och jag tänker; det är de som är hånfulla, de som pikar och mobbar som är föraktliga!
2019-03-11

  Feliaxel VIP
En otroligt berörande text
2019-03-11

  ULJO
Stark berörande skildrat.
2019-03-11

  Öknens Ros VIP
Så starkt berättat, så berörande, man chockas över det grymma.
2019-03-11

  Marita Ohlquist VIP
En stark text om en vuxen kvinna
som återigen upplever den lilla flickans utsatthet!


2019-03-11

  ResenärGenomLivet VIP
Så jobbiga känslor...orden tar tag i hjärtat...
2019-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP