Redan medlem?
Logga in
OCH JAG FÖRAKTADE MIG
Orden föll över mig avskjutna giftpilar träffade målet
ekade i stenlagd gång obekanta lyssnade på höga tonläget
värdelös var jag gjorde inte som du ville
jag skrek inuti men höll tyst orden skar i höljet
du fick mig att gå tillbaka till barndomen
en ökenvandring i hårda ord kryddade med våld
tårar vältrade sig över ögonkanten rann utmed kinderna
medan andra såg på
ändå satt jag kvar som det kuvade barn jag en gång var
och jag föraktade mig
Fri vers
av
Elisabeth Nilsson
Läst 548 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2019-03-11 18:17
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |