Vet du hur sorgen smakar
sött blod, granbarr mellan tänderna
att springa tills det inte finns någon luft
att fortsätta springa
och skogsstigarna leder tillbaka till sin början
och doften av enkvistar och poppelblad
i skymningsaskar, hemligheter
nejlikor dolda i böcker av trä
ett krus av tenn, en mortel som mal tystnad
och barndomars skeva fotogenlyktor
hela huset som luktade bränsle
och pappas skjortor
fingerborgsblomma, hjärtblad, små sirliga flaskor
den mörka saften längs tungan
brännugnar, uppslagna böcker
vi hinner inte läsa orden innan de förkolnar
och till och med skräcken smakar sött
vi kysser den bakom baracken, handen om nacken
medan barnen bräker som getter i diket
jag var ingen annan
ett timglas som mäter sot
och hur mycket luften förfallit
röken ur järnkupolen
lupinsnår och sållat vete
skalen mellan läpparna, ståltrådskonstruktioner
det är ingen fara, det är bara natten
hon visar oss ofunna stigar