Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min gamla gamla far


Men pappa då

Ditt vita hår så fluffigt oklippt
Inga vackra vita tänder kvar
Dina hörapparater hör ingenting
Dina magra händer gör ingenting
Men pappa då
Det är ju jag
Din dotter den yngsta
Dina bruna ögon är vilda
Främmande blick bortom sans
Men pappa då
Var är Du någonstans
Du sitter och kramar ett gosedjur
En liten apa ger dig tröst
Du pratar osammanhängande
Är arg
Och vill åka hem
Skakar och slår på rullstolen
Men pappa då
Res inte på dig nu
Ställ dig inte upp
Dina ben håller inte nu
Inte heller din kropp
Livet säger stopp
Men pappa då
Det är dags att ge opp’







Fri vers av Sommarina VIP
Läst 209 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2019-03-10 22:33



Bookmark and Share


  Lars Hedlin VIP
Oerhört stark och full av känsla som berör inom!
2019-03-17

  Anya VIP
Åhh vilket starkt slut. Jaa när ska man egentligen ge upp? Mycket fint berättat här.
2019-03-11

  Marita Ohlquist VIP
Starkt berörande text som får mig att tänka på min mors sista tid i livet!
2019-03-11

  Feliaxel VIP
Tragiskt när livet tar en sådan vändning
2019-03-11

  ULJO VIP
Bra text om hur livet kommer att te sig för oss alla en dag.
2019-03-11

    ej medlem längre
På väg till ändstationen.
2019-03-11

    ej medlem längre
pratade med en gubbe
på en parkbänk en gång

hörde ett ord

frågade
- hur länge sitter du här?

fick till svars
- 7
2019-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Sommarina
Sommarina VIP