I

Kan man tala om havet

utan djup, utan vågor och måsar

finns det en sälta i luften

också långt från kusterna

långt från vårvinterns

frusna tångbäddar

och klippor där stormarna

ristat bistra sagors fåror

i gnejs och granit

och diabasens lockande mascara?

II

Jag vet inte, jag vet så lite

och jag kan inte svara

när du frågar om längtan

och om ordets betydelse

jag vet så lite

också om havet

fastän jag dras till djupet

när sälarna ropar

från de grå skären

längre ut, alltid längre ut

III

Vet så lite om att leva

och om att dö

vet att krabborna finns

i sjögräsets gröna hårslingor

och att någon alltid

lämnat spår i sanden

när jag själv vandrar

längs drivvedsstranden

någon som nyss varit

där jag själv nu befinner mig

IV

Ser mig omkring

och allt är snö och vidder

allt är skog och granar

och björkar som sover

ser åkrarna och tänker

på frusna vågsvall

mitt i denna vinter

som ännu trycker ansiktet

mitt ansikte,

min blottade nacke

mot den kalla marken

där vardagen bor

V

Jag vet inte

och hur kan jag begära

att du då skall veta

vad som är djup och strand

vad som är då och nu

nära och fjärran

längtan och drömmar

och doft av anemoner?

VI

Solen strör

vinterns kalla silver

över världen

vi alla delar

och jag undrar

var havet är