I dag är den vanligaste kontaktformen autistisk. Vi är alla inneslutna i våra mikrokosmos. Eftersom allt finns i ett världsallt kan vi leva inneslutna och ändå ha bra liv.

Men om vi inte kan ta oss ur våra kosmos är vi autistiska. För att komma ut vår isolering måste vi kommunicera mellan världar, och utveckla vår kontaktförmåga.

Kan poesin gå före, och hjälpa oss att utveckla vår kunskap?