Jag har hållit mig igång, rört på mig, mest ätit grönt och fisk och persilja, druckit mycket vatten från våra sjöar och älvar, paddlat och rott i samma vatten. Läst mängder av romaner, noveller och högläst poesi, ibland skrikit ut orden. Stått på tå, stretchat, vandrat i fjäll och suttit vid hav med händerna om knäna, stilla. Jag drar mitt strå till den globala stacken: kör ingen bil, tar tåget, flyger en gång vart tredje år, röstar vänster. Jag håller mina ångestneuroser i schack då jag umgås med andra, stjälper de inte över medmänniskorna. Det har inte hjälpt, det hjälper inte. Jag är likväl ensam. Det är ingen mening med att träna. Knullar ju inte (knullar därför inte). Röker sönder mina flimmerhår, epiglottis förslappas och jag sätter mitt eget spott i halsen.

*