jag vill upplösas
likt vatten sköljer över sten & tillbaka
ut
så vill jag ut
i natten klar väntan på lek
vill jag avveckla
mina celler två till en
och en ut

ut där tystnadens långsamma tass
kliver mot skogen
mellan vakenhet mot sömn
vill jag upplösas
fri från den tyngd jag tror mig bära
låt hjärtat blöda bäst den vill
forsa ut min bördas tröga dröm

och åter ut är allting ett
min ensamhet din enkelhet
leken är nu natt igen
och åter in i dröm jag går
en till två
och mot livets längtan förlöses
en gåta jag aldrig får förstå