hon sträckte

ut sina ben över mina. lutade sig tillbaka. toner av Kukan Dub Lagan fyllde rummet. färgade varje skrymsle i valfri färg. allting sker bakom hudhinnan som döljer ögon.

rummet var

en lutning åt alla håll. någonstans bär du ett smycke som ger allting sin glans. stillhet som klarar prövning. utanför är allting annorlunda.

mot svart

bakrund tänds stjärnor upp. evighet gör sig påmind som en självklarhet. det förflutna i upplöseelse. framtid som oändlig gåva.

vi lyssnar

in stjärnglansens ljus. speglar våra själars ärrbildningar. du. jag. var för sig. tillsammans. just i den stund. då allt är värt att bevara.