Vad ska man inte prata om? Sex, politik, pengar och religion. Vad ska man då prata om? Vädret, artigt och pliktskyldigast: hur mår du? Hur är läget? Hur står det till?
Melodifestivalen. Annat på TV. Gamla roliga och sköna gemensamma minnen. 
Vad i nuet kan man tala om? Kan man säga: jag mår inte speciellt bra psykiskt?
Blir det jobbigt då? Kan man säga helt uppriktigt hur illa man tycker om gemensamma bekanta och vänner? Kan man lugnt och sakligt säga att man inte vill leva längre, att livet är en jävla pest och pina, och att man är en feg krake som inte tagit livet utav sig för länge sen? Att världen och samhället är ett helvete. Att livet har varit och är en enda lång patetisk fars. Och vilken ful trädgård ni har, varför har ni förstört det vilda vackra? Era ungar sitter ute i skogen och sniffar kontaktlim, jag har sett dom. Ska ni inte äntligen börja ta hand om era barn, sätta gränser, och överhuvudtaget uppfostra dom? Just där och då tänder grannen till och delar ut en rungande snyting så att du står där vimmelkantig blödande. All denna instängda aggressivitet och vrede. Sverige det kokar. Det är ofta dom trevliga, snälla och artiga som blir allra mest förbannade när det väl tänder till. Du är en utav dom, men du orkar inte ta mera skit, så du exploderar och slår tillbaka med ett basebollträ rakt i huvet flera gånger på din trevliga och timida granne. Han svimmar utav och några andra grannar står som statyer och fågelholkar. Polis anländer. Det blir arresten i kväll och i natt. Du kan inte sova ens en liten blund vilket medför att din bipolära mani och gränspsykos kör igång för fullt ös. Du knuffar till en vakt som tar i dig när ni ska gå till förhörsrummet. Vilket fiasko. Det blir häktesföhandling samma dag på fredagen. Hur mår min granne frågar du din advokat. Han ligger på intensiven, läget är kritiskt men stabilt. Jag menade inte att skada honom så mycket. Han slog mig först, han slog ut en tand på mig, och jag blev oxtokigt förbannad bara. Jag mår inte alls bra psykiskt, jag är bipolär, jag skulle behöva psykiatrisk vård. Men om du får sova inatt, säger den stilige advokaten, så avtar dina sjukdomssymptom, eller hur? Ja, om jag får sova, men jag vill träffa en psykiatrisk läkare, som har jag hört ska jobba här. Jag hade god lust att slå min granne mer, krossat benen på fanskapet, tänker du. Häktescellen är trång, men ändå skönt att vara ensam och kunna tänka klart, se klart. Gode Gud vad har jag gjort!? Vad ska barnen säga och Helena? Jobbarkompisarna? Kan vi bo kvar i området? Det primära just nu är att den däckade grannen blir bra och kommer på fötter. Du sover märkligt nog hela nästa natt. Vakterna är shyssta, och skämtar med dig. Dom ser att du är en bra människa som bara råkade balla ur totalt, därför att du blev attackerad först. Du får gå upp till en tårtbit i rastgården och röka. Du läser Tomas Tranströmers samlade. Sen blir det dusch och lunch. Din fru kommer på besök på måndag klockan 13, om du vill det, säger en vakt. Vad kan jag få för det här, frågar du advokaten. Du är ostraffad, det beror på vilka men ditt offer får. Blir han frisk och kurant så kan du slippa undan med några månader, tre månader kanske. Blir han inte bra så kan det bli mycket värre. Du är inte religiöst troende, men nu ber du till Gud. Tafatta böner om att din granne ska bli bra. Resten utav helgen ligger du i sängen och kollar på TV. Du försöker att meditera, men det går så där, och du ber många och långa böner.
På måndag morgonen så kallas du till besöksrummet. Det är din advokat som kommer med en riktigt dålig nyhet. Grannen har avlidit i natt. Du blir förtvivlad och gråter hulkande, gömmer ditt ansikte i händerna. Kommer det att rubriceras som mord eller dråp, undrar du. Det kan jag inte på detta stadium säga, svarar advokaten. Stackars man och hans familj, klagar du. Jag visste inte vad jag gjorde, och brukar aldrig få såna där utbrott. Jag har tagit emot så mycket skit genom åren utan att försvara mig. Jag har varit som en vandrande mina, men jag har inte i min vildaste fantasier trott att det skulle gå så här långt, nu är mitt liv förstört, och hans familj, och min familj... Fy fan!! Advokaten säjer, det var ju inte ett överlagt mord utan ett dråp. Om du sköter dig kan du vara ute om 4-5 år. Ja men vad ska jag göra sen, byta identitet och stad? Du är så svartsynt och förkrossad som en människa kan bli. Snart kommer din fru, som också hon är förkrossad. Du äter inte din lunch, sen går du sakta till besöksrummet till din älskade fru Helena. Du kan se på håll att hon har gråtit, mascaran har runnit. Det är ofta dom trevliga, snälla och artiga som blir allra mest förbannade när det väl tänder till, dom ordentliga och timida. Pang! Pang!! Pang!!!