Att andas höstens ädla fuktiga lek
då när natten sakta skyler över död
faller livet in i tidens cirkel röd
som att återfödas evigt svag och vek

Älska, trots att livet är ett ständigt svek
likt den kalla kärlek hon dig en gång bjöd
låt henne ej mer kväva din vackra glöd
hon som stal ditt blod och lämnade dig blek

Fast jag vet att du ens aldrig hört mitt namn
så ska jag älska dig som inget annat
och låtsas att du jämt har varit min vän

som om du alltid hört hemma i min famn.
Nu ljuder dödens ekon så förbannat
Så du, säg farväl. Vi möts nog snart igen