I marsmitt
hittade jag en dag
att spendera några rum

svepta
i långsam tystnad

utefter ingenmanslandets tidslinje
av flimrande jag
ur gravitationens båge
av kronologi och Lebensraum;

dess ojämnheter, störningar
som påkallar världar

och alla dessa dagar


I utkanten av kroppen,
under skuggande hand,
hukar aftonrum

utan ord,

doftande av nattviol