Jag vaggar vägen vill, en vagabond
som föddes under vätepromenader
och slängd i regnarkaders molnestrader
jag vandrar vattenfallpatrullens rond.

Och ovan gången slår en tårsekond
sin rondgonggong, utslagna rinner rader
igenom åskans vätskeesplanader
men längesen så såg jag blossnad blond.

Från solens öga släckt är stråk som strilar
här inte strålen blond, men blixtars pilar
som varnar vandrarlust med pust och vind.

Inlindad, lagd i vind, jag vaggar ilen
och vacklar vänd tillbaks de många milen
där blossens blonda blänk blev blixten blind.