Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tankar på rättspsyk 6

 

Djävulen ger sig ut för att vara en förståndig förståsigpåare, han förser mig med en mängd olika helvetesscenarion när det gäller min framtid. Tankarna går runt, runt och runt som i en rondell utan avtagsvägar. Jag kommer att vandra omkring i den här stan som ett psykfall och folk kommer att se ned på mig, stöta bort mig som om mina diagnoser är dödligt smittsamma. Jag kommer enligt herr Lucifer bli en isolerad stackars människa, för jag har inget gott och friskt att komma med. Sen blir det, som åren 2007-14, in och ut på psyket. Jag kommer aldrig bli frisk.
Så, går jag på det där snacket? Är det inte bättre att jag lyssnar på Gud, och hör vad Han har att säga? Naturligtvis ja. Djävulens ord är inte mina tankar, och inte Guds. Det är en fundamental skillnad. Gud är tro, hopp och kärlek, och störst av dem kärleken. Jag har mycket kärlek, förståelse och empati att ge till mina medmänniskor. Gud ljuger inte som satan gör, och Han manipulerar inte med min hjärna, utan Han vill ett naturligt flöde utav kreativitet och ljus, glädje och inspiration. Mitt liv är inte slut bara för att jag sitter på rättspsyk. Gud har gjort otaliga ännu mer fantastiska mirakler med människor, än vad Han gör med mig just nu, fast jag inte kan se det riktigt. Jag inser det då och då. Att min älskade Gud finns inom mig, och när jag lyssnar på Honom så får jag en viss grad av frid och klarhet. Fullkomlig frid existerar inte på den här uppfuckade planeten, man får vara glad över det som ändå finns. Jag sluter mina ögon, andas djupt, och lyssnar och känner inåt. Jag har en vision om att allt det jag längtar efter i livet, det ska ske. Jag är snart 54 år gammal, och jag kan leva i 40 år till. Jag vill ägna resten av mitt liv till att vara i det goda flödet. Att leva och vara övertygad om Guds mirakelarbete i mig själv, i andra, och i hela världen.
Att vara en mirakelarbetare, sprida värme och ljus omkring mig. Jag läste om en iransk kvinna, kvinnorättsaktivist, som har blivit dömd till 38 års fängelse, samt 148 rapp i spöstraff. Hon är i fyrtioårsåldern, och Amnesty samlar underskrifter för att få henne fri. Det är som på medeltiden i de där länderna, och inte vet jag i fall böner hjälper, men jag ber böner för henne och andra fångar ute i världen. Om jag jämför mitt straff med hennes så är min situation rena semesterparadiset, skulle jag tro. Nog inget trevligt fängelse hon är på. Vilken ondska människan kan bedriva, hur utstuderat för jävligt mycket ont det finns i världen. Och hur god människan kan vara. Så mycket kärlek och barmhärtighet, ömhet, empati, generositet och glädje.
Mina gamla trauman sitter i min kropp. Jag har det här året haft ett kraftigt påslag med trötthet i min kropp. Jag vaknar på morgonen och det känns som om jag hade spelat en hård fotbollsmatch på natten. Jag har haft det i 28 år, men jag har ju i perioder varit bättre, och t.ex orkat med att cykla mycket. Jag ska börja cykla till stan och tillbaka när jag ska börja på det där aktivitetshuset framöver, Hasselbacken och Nya rehab. Det ska bli skönt att få någonting att göra praktiskt, och att komma ut ur det här sjukhuset och träffa nya människor. Det är den 15 mars och det känns som att våren är på ingång. Jag älskar denna årstid när naturen vaknar upp ur sin slummer. Sol och värme. Blommor och bin. Krokus, vitsippor och blåsippor. Svanar och tulpaner, påskliljor och snödroppar. Naturens underverk.
Jag ska födas på nytt jag också. Jag ber en bön för alla människor som behöver läkas och förnyas. Upprättelse och revansch till alla levande varelser och väsen på planeten.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 138 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-03-15 17:48



Bookmark and Share


    ej medlem längre
God works in mysterious ways!
Läser med intresse och hoppas att det mörka lättar och det ljusa tar vid.
2019-03-15
  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP