Månen och kvinnan
som en svart punkt.

Den dyker ner i skymningen
och trär av sitt linne ljudlöst

Dyrkar upp
den massiva kvällshimlen

flyttar på stjärnor och öar.

Kastar en tärning
och flera svarta punkter rör sej
utmed kal yta.

Intill vass vid sjö.
Där glas skimrar
med flyktigt innehåll.

Ramlar ner som is
nerför farkoster,
simmande som krossat berg

i en flod i vår
med en mörk blick
av ensamhet.

Sticker upp nålar
av fingrar
mot en vilsen ballong.

Hjälplös i en syrefattig vindpust
som ur en stängd mun
full med inkapslade ord

som vill säga farväl.