Hon suktade efter hälsningar. drömde dem.
att de slog ut som änglar.
insöp dem,
åt andedräkten av pyttesmå tankar som lagts på kö,
för att i all ljuvlig längtan skickas henne.

inslagna helt levande
än mer blomstrande
av minnets ljudlösa sånger.
utan bränningar
så att ljudet och dofterna kunde tränga sig in genom
lagren av skelett.

in i märgen
in på bara kroppen
in i livets mitt.