Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
De tre Musketörerna


De tre Musketörerna

 Det var en gång tre musketörer. Alla tre väldigt olika trots deras gemensamma föräldrar. I arvet de fick ingick ett stort mått av självbestämmande och egoism, något de hade som ett gemensamt arv. Både deras mamma och deras fader ägde också ett stort mått av entreprenörskap något som de med glatt hjärta förde vidare till sina barn.

"Själv är bäste dräng" var ett passande eftermäle när de med tiden kom att tillhöra gruppen: De hädangångna. Nu var de de efterlevande syskonen som skulle föra traditionen vidare. Tyvärr, måste man tillstå, var de, eller hade, inte riktigt kraften till självverksamhet, även om försök gjordes i den riktningen, tyvärr med nedslående resultat. Vid unga år fick de erfara att deras föräldrar inte längre ville vara föräldrar, i alla fall inte tillsammans med den andre föräldern. Resultatet blev som för så många andra i det landet, skillsmässa. Mamman flydde till psyket och pappan till jobbet, som nu blev hans livs stora kärlek, efter hustrun, som istället flyttade hem till sin mamma, för att slicka såren. Tyvärr råkade de orterna ligga 30 mil emellan varandra. Så det blev svårt för barnen att umgås med de bägge föräldrarna.

Lösningen hette: Barnsköterska. En sådan införskaffades till faderns hus som ansågs vara mer välsituerat, dessutom gick alla tre fortfarande i skolan, vilket ansågs viktigt i sammanhanget. Den yngste sonen saknade mamman väldigt mycket och fick en chans att bo hos henne en termin när han var nio år. priset för det valet var att han blev tvungen att välja bort sina två andra syskon, och sin pappa, för att inte tala om barnsköterskan och en annan, ny, mamma som nu flyttat in hos pappan.

Så levde de, kanske inte så lyckliga, men i alla fall, vidare, utan sin mamma, förutom på loven, i alla fall de längre. Mamman hade nu intagit sin gamla plats i sin gamla familj som ensamdottern till sina föräldrar som väntade sig att dottern skulle föra den sargade familjens heder vidare. Tyvärr visade det sig att dottern, som också var mamma, tyckte lite för mycket om flaskhalsar, särskilt flaskhalsar på spritflaskor, för att det skulle bli så mycket heder att föra vidare, genom henne, De tre barnen hade det inte lätt. Varken här, eller, där, kände de sig hemma,

Som ett resultat av detta flyttade, i tur och ordning, de tre barnen till sin enda fasta punkt: Till sin mormor och morfar, där också mamman bodde, så fort de fick bestämma själva. Resultatet av denna bardom blev: Höga förväntningar på sig själva att lyckas, vilket hade krävt en trygg barndom, vilket tyvärr inte var fallet.

Liksom med alla som hänvisas till att klara sig själv tidigt i livet frodades deras egon till att visa styrka för att skrämma bort andra för att inte bli ifrågasatt och för att inte komma i kontakt med nån kärlek som skulle kunna hota deras störda och skadade känsloliv. 

Nu levde de som tre rester av ett havererat äktenskap mellan två olämpliga föräldrar. I ett försök att avbilda den ursprungliga idén om en lycklig barndom spelade de, den lyckliga familjen genom att tillsammans äga och bestämma över det gemensamma, trots att de alla tre nu var i 60-års åldern.

Tyvärr hade de också blivit till egoister på grund av dålig kontakt med sin själ och med svag självkänsla, alla tre. Men ett var det överens om. Alla tyckte olika. Förslagen haglade när det blev tvunget att bestämma något. I slutändan kom de i alla fall överens om en sak; att skjuta upp, det frågan gällde, eller att söka uppskov för att få mera tid. Det hände inte mycket med den ordningen. men alla tre var i alla fall, lite nöjd. Man kan tycka att demokratin kunde ha löst deras problem, eftersom de var tre, borde ju två av dessa kunnat rösta ner den tredjes förslag. Problemet uppstod aldrig då det aldrig var två som tyckte lika, dessutom var ju demokrati något som förknippades med Sossar, vilka de var skolade att tycka illa om. Deras föräldrar var ju av entreprenörsmaterial.

En annan sak som förhindrade en lösning var ju att de tre skulle hålla ihop familjen, som en respons på deras misslyckade föräldrar. Resultatet av detta samägande blev: Inga beslut. Ingen verksamhet. Ingen utveckling. Ingen nöjd. Ingen missnöjd. Så levde de, om inte vidare lyckliga, så i alla fall, i alla sina dar




Prosa (Kortnovell) av Mats VIP
Läst 232 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-24 17:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mats
Mats VIP