inte ens en duk på bordsytan

mitt skrämmande stök till vardagsrum

levandegör oron

en känsla bubblar

upp ur Marianergraven

mitt djupaste

gömställe på bottnen

något undanstoppat

inte långt ifrån glömt

påminner mig i ett nu

om Jerikos murar

som rasar

för mässingsklang

sand alla oförlåtna handlingar

väller sina dammoln

soldis skymmer

sikten riktningen

vägen hem

om ändå mitt kämpande

kunnat förbigå