Anders ögon lyste av äventyrslusta. Ett riktigt äventyr,
han skulle få vara med i ett äventyr som hans klass-
kamrater säkert aldrig skulle tro på. Oj, va spännande.
Han tittade beundrande på Roffe, som lite frånvarande
tycktes se in i någon okänd värld bortom grottan och
den Knotiga Skogen. Han såg imponerande ut trots
de slitna byxorna, och den säckiga nätundertröjan,
där hålen fylldes ut av rufsigt hår. Hans blåa och gula
öga tycktes mystiskt blicka in i en främmande värld fylld
av trolldom och magi.
De två drakhuvudena på stolen grinade lite skräck-
injagande, och bak på ryggstödet slingrade även en orm
upp sig på en spira. Det blänkte plötsligt till i ögonen på
den, som om den levde. Anders ryckte till av förvåning....
då vred den på huvudet, väste och sträckte ut sin tunga
mot honom.

- Hjälp, hjälp, skrek han och studsade till, så han trillade
av stolen.

- Hi, hi, Roffe skrattade så han kiknade. Där lurade jag
dig allt....såg nog hur du sneglade på mig....din spjuver.
Ta det lugnt, ormen är inte levande, det är bara en kasper-
docka som rör sig när man vrider på armstödet....så här.
Han vred och visade hur ormen gjorde samma sak igen,
med en väsning.
Anders bara gapade. Han hade verkligen gått på en
blåsning.

- Nåja, nåja, nu får vi nog förbereda din hemfärd Anders.
Anders tog sig upp och reste samtidigt den kullvälta stolen.
Roffe sträckte lite på sig innan han fortsatte.

- Du kommer att få intyget med hjälp av Staren här, sa han
och pekade på den. Lugnt och stilla myste och vilade den i
en varmfodrad pälsmössa som var placerad på köksbordet.
I morgon kväll kommer den att knacka inifrån din garderob,
för att ge dig intyget. Se till att förvara det så ingen obehörig
får se det. Anders nickade.

- Jaha då så, nu får vi nog tänka på refrängen. Det är samma
manöver när du skall åka hem. Bara en liten ändring i ramsan.
Säg så här i stället.

Kringel, krångel, kråka
hemåt vill ja åka
utan palaver
Abra Kadaber

- Förstår du, Roffe tittade på Anders.

- Jaa, jadå, visst.
Roffe pekade på garderoben. De gick fram, öppnade dörren
och Anders klev in.

- Vi ses snart, sa Roffe och stängde dörren. Det hördes ett
mummel inifrån den, sedan....VIPS....var den borta.
När Anders kommit hem, klev han fram till sängen, drog
av sig kängorna....trött som han var, la han sig på sängen
med kläderna på.... och somnade direkt.
-ZZZZZZZZZZZZZZZZ!

Dagen efter började det ljusna. Solens första strålar letade
sig in i Anders sovrum. En dörr svängde upp, in kom hans
mamma.

- Dags att stiga upp Anders! Hans mamma kom fram till
sängen.
- Men va är det här, sa hon och pekade på honom. Sover
du med kläderna på. Anders blinkade en aning yrvaket,
men fann sig genast till rätta.

- Tänkte jag skulle vara snabb i starten i dag, sa han med
ett leende på läpparna.

- Ha, ha, hans mamma kunde inte hålla sig för skratt. Din
lilla dummerjöns, kom ner och ät frukost nu.

***************************************************

I Roffes grotta var det full fart. Varmt te, smörgåsar, och
honung stod på bordet. Staren hade fått en egen liten skål
med honungsvatten. Gårdagens medlemmar satt bänkade
och försåg sig med en sen frukost. Roffe tog snabbt till orda.

- Jaha ni, så här ligger det till. Anders kommer hit i morgon,
så nu gäller det att i ordning ställa resten av vår expedition.
Följdaktningen är jag, Gnylt och Anders grundbulten... den
så kallade "Triaden" i det här äventyret. Vad säger ni andra.
Han tittade på Häxan, Gambi, och Ernie. Ja örnen Ernie
hade anslutit sig till gänget, när han fått höra Gamen
Gambis berättelse om ondskan i Landet Loitana.

- Skräään, vi gör gärna en insats, genmälde Gambi.

- Skriii, de gör viii, visst ställer vi upp, instämde Ernie.
Häxan räckte ivrigt upp en viftande hand.

- Självklart, som jag sa igår, vill jag vara en av deltagarna,
räkna med mig.

- Bra svarade Roffe. Enligt min karta startar vi här ifrån,
bort genom "Den Viskande Dalen" mot "Den Surmulna
Sjön" i morgon bitti. Vi behöver oömma skor å klädsel
....ja d.v.s. för oss som måste gå, förtydligade han, och
såg mot Häxan, Gambi, och Ernie. Vi får även släpa på yxa,
elddon, kniv, metrev, första förband, matsäck å en kompass.
Han tittade lite avundsjukt på de luftburna medlemmarna
av expeditionen. Lyckostar, inget att släpa på, tänkte han.

- Hallå där, se hit, avbröt Häxan och reste sig upp. Jag har
kopierat kartan, så ni får var sitt exemplar av den för vårt
äventyr. Hon lade fram en karta till var och en av dem.
Nyfiket betraktade de färdrutten som senare skulle komma
att kallas för "De Sju Prövningarnas Resa". Efter en del
humm-anden och oj-anden, riktades många frågande blickar
mot Roffe.

- Ja, ja, jag vet vad ni tänker. Alla svar på era frågor finns
hos sierskan Morgana i Vattnadal. Väl där förstår vi vad det
är frågan om. Vad det är för uppgifter vi måste lösa, för att
besegra ondskan.....det upplyste jag er redan igår om. När
han slutat utbröt det ett väldans tjatter och pladder. Armar
gestikulerade, nickar, humm-anden, suckar, och menande
blickar utbyttes.

- Näää! Jooo! Usch! Skrii! Fy! ***!. ?????@@@! Attan!
Morgana! Si å Så! Sju Prövningar!Hubba Lubba Då!
Roffe hyschade och sträckte upp sina armar i luften.

- Op, op, op, ta det lilla lugna nu. Vi gör så här. Hugaligen,
Ernie, och Gambi får bli spejare som spionerar lite på färd-
planens sju olika delmål i vår resa. Du Huga får bli spanings-
ledare och samordnare som informerar oss i "Triaden" d.v.s.
Jag, Gnylt, och Anders. Det är bra om vi är förberedda på
faror och eventuellt fällor som lurar på vår expedition.
Hugahäxan bröstade upp sig en aning när hon sa.

- Man tackar, man tackar för förtroendet att leda spanings-
gruppen. Vi måste ge den ett namn, va säj´s om å kalla den
för SÖK= spaning övervakning kontroll. Vi får träffas och
informera varandra, när vi har ngt viktigt att avslöja och
varna för. När det börjar osa katt tar jag kontakt med
"Triaden" och varnar er. Häxans katt Kulan började fräsa.

-FRÄÄÄS! Förnärmat tittade den på henne.
- Ja, ja, det var inget personligt menat med det...Kulan,
svarade hon och kliade den på huvudet.

Ernie och Gambi sneglade mot varndra. Det här var n.g.t.
nytt....spioner. Ernie var den första av dem som kom att
reagera.
- SKRIII! Agent E 001 söker kontakt med agent B 002.
Har det hänt något nytt! Gambi var inte sen med att svara.
det hördes ett kvävt skratt.
-SKRÄÄÄ, HÄ, HÄN agent B 002 här, behöver mer te å
en havremacka till.

Det syntes roade blickar och glada miner runt bordet,
när Gambi pytsade i lite mer te i sin tomma kopp.
Staren flaxade då till och landade med en duns på mitt
på bordet.
- Kvirr, kvirr, åååå jag tycks vara bortglömd i det här
gänget. Den svepte med sitt huvud över alla som satt
runt det.

- Visst, visst, nej, nej du skall naturligtvis följa med oss
i Triaden, som en livlina å kontakt med SÖK...när det
behövs. Du blir en viktig länk i vår expedition, svarade
Roffe lite skamset. Staren spatserade ett varv på bordet
innan den svarade.

- Kvitt, kvitt, det är nog en bra ide.
Samtalen tonade så sakta av och man beslöt att träffas
utanför Roffes grotta kl 08:00 för genomgång och avfärd
från Grusiga Bergen mot den "Viskande Dalen", nästa
morgon.






Fortsättning i del 11