Hon skär med rakbladvass tunga
i mänsklighetens själ.
In genom tunn blek hud
av tjock smält is
och höga flammande spegelbilder
uppifrån molnen.
Sitter hon där med benen i kors
nedanför våra nedfällda persienner.
Dom är nedfällda
för att vi ska slippa känna att vi
långsamt håller på att förblöda.