... och samlar inom
för att de ska lysa upp
det mörker som råder
till allt för stor del
i varje litet skrymsle och vrå ...

... Ett mörker
vilket närs av
allt som snällt sagt
genom livet gått mindre bra
men vars efterverkningar
helt krasst
mest får mig att tänka som så
att det handlat om 
sånt som gått fel
trotts att livet i sig
försökt visa mig
att det velat mig väl ...

Men varje liten ljusglimt
jag lyckas fånga
är en ljusglimt 
vars ljusa innebörd
skänker mig
hopp och livsenergi
när allt synes vara
och förbli
som om allt hopp vore förbi
där framtiden för mig
känns som en tillvaro
fylld av enbart  växande mörk energi ...

Vissa dagar
synes det som om
tillämpligheten
vad avser Universums lagar
ej gäller verkligheten
som omsluter och inkluderar mig ...

Stundom blir de 
lite väl många
och då är det inte utan
att ljusglimtarna
jag samlat inom 
börjar att förångas ...

... och mörkret
blir allt mer kompakt
emedan dagarna av ensamhet
blir allt mer dunkelt långa  ...

... ju färre nya ljusglimtar
jag lyckas fånga ...

Känslan som 
den mörka energin
fyller mig med
i närvaron av din frånvaro
ökar och förstärks
i  takt med att 
mörkret allt mer förstärker
sin redan växande makt ...

Något som händer och sker
oavsett om jag blundar
för att åtminstone 
försöka kunna slippa se
hur mycket det mig berör ...

Men likväl 
det ej passerar förbi
vare sig
alldeles obemärkt
eller smärtfritt
i vare sig mitt dagliga
eller mitt nattliga liv ...

Dessa dagar
vill jag helst bara
somna om
för att orka med
och slippa känna
hur ljuset inom
allt mer släcks ned ...

I mina drömmar
jag då låter fantasin
få full kontroll
över hela mitt inre liv ...

... Drömmer om dig
som är ämnad för mig ...

Drömmer att du är här
nära tätt intill mig
när jag vaknar 
och släcker ut
allt det mörker
som tyngt mig förut ...

Varje gång 
jag somnar utan dig
närs hoppet 
i drömmarna inom mig
att du ska finnas här
när jag vaknar
nära tätt intill  ...

Och att allt 
som varit och är
därmed ska få 
en chans till
att kunna bli
början til ett lyckligt slut ...

Just nu 
behöver jag dig
mer än någonsin
här hos mig ...

... för jag är så trött på
att ständigt tvingas ut
på denna ändlösa jakt
på ljusglimtar
för att kunna utjämna
och övervinna 
mörkrets växande makt ...

Vill få börja leva
ett verkligt liv 
 på riktigt
här och nu igen ...

... Men  för att 
det ska bli möjligt
är det så innerligt viktigt
att du finns här hos mig
eftersom det är du
som tänder ljusen
inom mig ...

De ljus
som belyser vägen
genom livet
på ett sätt
som gör att allt 
som någonsin varit
eller känts fel
och eller som
skulle kunna komma att bli fel
på något förunderligt vis
blir så där alldeles rätt ...

Ty tillsammans med dig
känner jag mig hel
då du släcker ut
allt eventuellt kvarvarande tvivel
på att livet verkligen vill mig väl ...

Det är därför 
som du fattas mig
eftersom 
jag behöver dig
för att åter 
kunna börja leva
och börja om ...

... från och med du ...

Här och nu!