Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

1: Inflygning

Ja, livet är inte lätt. Det är i alla fall inte alltid så lätt. Inte för alla. Man kan dock mycket lätt se hur en del människor ställer till det för sig. De har sina sår, och sina behov, men de ser dem inte. De fortsätter bara att göra som de alltid har gjort, drivna av denna för dem själva osynliga kraft. Alla andra kan dock se den klart och tydligt.
Gång efter gång misslyckas jag själv. Jag ställer till det för mig. Men min egen drivkraft är fortfarande gömd, för mig. Om jag sätter mig och funderar, och sedan skriver som nu, kan jag nog tvinga fram en lista på olika kandidater: konflikträdsla, övergivenhetskänsla, behov att prestera för att duga, med flera. Men i stunden, när det händer, när jag reagerar med ryggmärgen som man säger, just då vet jag inte. Då ser jag inte. Det kan gå så långt som några år, om följderna är stora, innan jag börjar misstänka att det faktiskt är jag själv som försatt mig i den situation jag är i.
Som detta upprepas gång efter gång blir det bara värre och värre. Jag hinner inte ta mig ur den ena knipan innan jag redan är på väg in i den andra. Så har man plötsligt två att parera. Och tre. Och så plötsligt inser man att alla dessa misslyckanden - de är vad som till slut har blivit ens livsstruktur: de är golv, väggar och tak, och det finns ingen dörr. Fönster finns - men med pansarglas!
Jag anar att det finns en väg ut - rakt genom väggarna: ungefär som i drömmen när man försöker och försöker och... men alla bara skrattar. Så inser man plötsligt - att man är naken.
- Jaha, det är därför de skrattar. Jamen då så!
Så tar man på sig clowndräkten och skrattar med. Men jag vet inte hur man gör i verkligheten.
Ja, så ser jag på det hela, i fågelperspektiv.




Bunden vers av Diffusa symptom på liv
Läst 59 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-03-16 23:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Diffusa symptom på liv