hamnen där våra händers språk

fann varann i famntag

var för länge sen

vår hemvist

stormar skrek

strömmar undergrävde

stenblock drogs med

och försvann

en enslig vik av skönhet

är enda återstod

men nattetid händer

att dofterna vaknar

i min jord

så gror dina frön

ifrån då