Alla pratade om att vi måste skaffa nya lås,
sätta upp stängsel och att dörrarna borde
bytas ut. tjuvar och eld och regn och vinden
och ljuset och lås allt. alla skrek och var
som vilda vargar. En av grannarna ramlade ner
för trappan och bröt armar och ben.
ambulansen kom. det var en simpel tjuv
som stulit trädgårdsmöblerna och blomkrukan
på trappen. Allt är borta nu.

När jag senare berättade om det för dig
skrattade du och sa:
"det kanske var någon som behövde grejerna".
Din nära förestående död, fick dig att se saker
ur ett annat och klarare perspektiv.
Du behövde inte låtsas längre. Något du aldrig
gjort förut heller. Du var inte en sådan människa.

De sista veckorna gick du omkring och bara sa
saker som du tänkte och tyckte. Bara om kärlek.
Plus lite kritik till de som förtjänade den.
Och du var sååå rolig. Vilket du alltid var.

Allt finns kvar som en varm filt om mitt hjärta