Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Får inte luft

Ibland är verkligheten inte som den borde. Gråsvart.
Endast svaga nyanser slingrar sig i min strävan att förstå.
Dina mörklagda kläder den dagen och dina strumpor som gick i lila var grälla av fåfänga. Vittnade om att du var höjd över alla skyar. Och att jag klättrade i bakvattnet för att hitta dit.
Så.

Men sanningen är också att ingen förr varit så nära.
Du svepte över mitt yttre lager, rådjurslik,
i skogsbrynet av min vilja. Att få dig var lika med döden.
Känslan av att dö.
Och du var nästan där.
Innan människorna avlade dig
att växa upp till bronsstatyn. Den som nu
står på mitt bord för att minnas din stumma andning. När du strödde fotsulor mot min ansiktstavla.
Så gärna ville jag huka mig undan isregnet.
Sa jag.
minns du?









Fri vers (Fri form) av Hestia VIP
Läst 146 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-05-27 03:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hestia
Hestia VIP